Jag vill återigen berätta lite om min sjukdom.
Balansen och rörligheten i benen var det första symptomet som visade sig. Jag var då 15 år och ingen förstod vad i hela världen det kunde vara för något. Rörligheten försämrades successivt och 2010 fick jag diagnosen ALS, och sedan den dagen har jag förändrat mitt liv otroligt mycket.
Inte nog med att balansen och rörligheten började försvinna, även orken att röra mig och göra saker försämrades. Rullstolen och rullatorn blev då en stor del av mitt liv och nödvändigt för att jag ska kunna ta mig fram.
När jag blev sjuk och orken blev mindre så försvann de allra flesta av mina vänner vilket är otroligt tråkigt. Men jag finner en otrolig tacksamhet till de få som valt att stanna kvar i mitt liv.
Det har varit tuffa år och just efter diagnosen mådde både jag och kroppen väldigt dåligt. Men de sista åren har jag börjat träna hårdare och bättre på gymmet, jag går ofta på gångbandet och försöker verkligen förbättra mig hela tiden och resultaten känns i kroppen.rörelsen har halvt
kommit tillbaka men rullstolen fortsätter vara mina ben i de flesta lägen, men även i rullstolen så slår jag nya (tid)rekord hela tiden. Allt som jag har jobbat stenhårt för börjar kännas. Just nu mår jag otroligt bra även om det såklart finns dagar som är sämre.
En av mina stora drömmar är att träffa kärleken och en fin tjej att dela mitt liv med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar